NYHETSBREV

Wetterlings Yxsmedja

1882 grundade bröderna Wetterling en yxsmedja i Storvik. Idag mer än 130 år senare tillverkas fortfarande yxorna enligt samma tradition och i samma smedja, men av en yngre generation som vågat produktutveckla de anrika yxorna. Bergslagssatsningen träffade Julia Kalthoff, VD för Wetterlings under deras årliga evenemang "yxnatta" där fabrikens dörrar öppnades upp för allmänheten.


 

Varma eldar vid entrén möter mig i vintermörkret när jag anländer till Wetterlings Yxsmedja i Storvik. Frosten ligger vit och den trygga doften av trä och eld sprider sig i luften. Trots att jag är tidig är det är redan mycket folk som hittat hit och många håller fram sina händer mot eldarna för att låta dem tina upp, andra dricker något rykande ur en kopp. Det är fullt pådrag vid vedhuggningen, där man får prova på att hugga ved med yxor från Wetterlings. Kvällen till ära har yxfabriken öppet för allmänheten, under namnet ”yxnatta”. Yxnatta är ett årligt evenemang som vanligtvis arrangeras under sommarhalvåret, men som i år går av stapeln på vintern. Under denna kväll får vem som helst besöka fabriken för att se hur yxsmidet går till, och även prova på lite smide själv. Butiken har öppet och ett helt gäng med slöjdare är på plats för att visa upp sina hantverk.

Jag kliver in i besökshuset, och möts direkt av väggar klädda med yxor i olika modeller, storlekar och färger. Mitt i rummet ligger en hög med träflisor från de tre hantverkare som proffsigt står och täljer varsin kanotpaddel ur stora trästycken, s.k. bushcraft*. Caféet och folkölsbaren är öppen för kvällen och glad musik spelas ur högtalarna.  Stämningen är skön och trevlig och jag har bestämt träff med Julia Kalthoff, smed och VD för Wetterlings Yxsmedja. Efter en stunds letande hittar jag Julia mitt i folksamlingen, där hon lugnt sitter och äter och pratar med några av besökarna. Efter att vi hälsat öppnar hon avslappnat en folköl och frågar om jag är hungrig. Vi påbörjar intervjun men blir snabbt avbrutna av alla som vill byta några ord med Julia. Besökare, kollegor, vänner m.fl. hejar, ställer frågor, pratar och skrattar och Julia är vänlig och tar sig god tid att svara och prata med var och en. Vi skrattar och konstaterar att det kanske inte var den ultimata platsen för att ha en intervju. Jag börjar att fråga om Julias bakgrund och hon berättar att hon började som ställföreträdande platschef på Wetterlings 2013. Julia är själv smedutbildad och kommer ursprungligen från Skåne, och gick sin lärlingsutbildning till smed i Hälsingland. Idag är hon VD över totalt 13 anställda på Wetterlings, som snart ska bli fler.

-  Vi har tre lärlingar från Eritrea som är här på utbildning i detta nu. Planen är att anställa en av dem säger Julia.

Jag fortsätter att fråga Julia om yxnatta och varför de valt att årligen bjuda in allmänheten till fabriken.

- Vi har lite av en  folkbildande vision här. Man måste få prova på för att förstå vilket hantverk det faktiskt är att göra yxor, och komma hit för att känna historien säger Julia.

Julia berättar också att yxnatta handlar om en ärlighet gentemot kunderna. Att inte arbeta bakom stängda dörrar utan visa upp att produktionen och hantverket är äkta. På tal om ärlighet fortsätter Julia att prata om produktionen som man utvecklat för att få den mer miljövänlig. B.la. limmar man inte längre fast yxhuvudet vid skaftet som man tidigare gjorde, vilket gjorde att det giftiga limmet i yxorna försvann. Julia plockar ner två yxor från väggen för att visa mig skillnaden mellan den gamla och nya versionen, vilket för mig framstår som en hel vetenskap. Hur fungerar det då i praktiken att produktutveckla något som har en så stark historisk förankring och tradition? Törs man det eller är det bästa att låta allt vara som det alltid har varit?

Många är rädda för att produktutveckla en produkt med en rik historia. Vi har vågat gjort det utan att för den skull ta bort grundidén, och jag tror aldrig att vi har haft så bra yxor som nu. Sen måste man ju självklart ha en balans berättar Julia.

För trots att yxorna produktutvecklats i en rask takt har man på Wetterlings även försökt backa och se hur människorna gjorde för länge sedan. T.ex. har man dragit igång det gamla vattenhjulet som ligger i anslutning till smedjan, vilket idag innebär att smedjan helt drivs med egenproducerad el från dammen tillsammans med några solpaneler på taket som komplement.
Innan drevs fabriken av en oljepanna, - dyrt och inte speciellt miljövänligt.
 
Alla i fabriken är väldigt involverade i hur vi kan göra Wetterlings och våra yxor bättre. Utveckling mår både de som arbetar här och företaget bra av, säger Julia.

Och visst har utvecklingen gått framåt. Yxorna är omtalade över hela världen och säljs b.la.  i Canada, USA och Japan. Fabrikens affärsutveckling har gått rakt uppåt de senaste åren och b.la. har man fått stöd från Riksantikvarieämbetet för att bättre kunna visa upp sin historia ochverksamhet. Man har gjort pilar, skyltar som beskriver produktionen, spotlights m.m. som berättar historien om Wetterlings, verktygen och maskinerna. Man har även i samarbete med Länsstyrelsen Gävleborg inventerat byggnader och inventarier för att kunna vårda dessa för framtiden. Många av de gamla maskinerna används fortfarande även om vissa har ställts åt sidan, men får stå kvar som viktiga pusselbitar för att förstå äldre teknik och tidigare epokers verksamhet. Wetterlings är även en del av Järnriket som ingår i Bergslagssatsningen Kultur och Turism som inför sista etappen (2015-2018) ska fokusera just på företag inom besöksnäringen där man bygger på industrihistorien för att nå olika marknader.

I slutet av vår intervju får jag en rundvandring av Julia i fabriken. Ljudvolymen stegrar från de gamla maskinerna när vi går trappen ner i smedjan där man smider själva yxhuvudet och det som känns som själva hjärtat i fabriken. Produktionen är för kvällen i full gång för att besökarna ska kunna se hur en vanlig dag i smedjan ser ut. Vi ställer oss och tittar på när en av smederna värmer stålet i elden som sedan pressas och formas i en stor tung maskin. Smeden rör sig vant mellan stationerna och verkar ha 100 % kontroll på sitt hantverk.

Vid en maskin längre bort fångas min uppmärksamhet av glädjerop och en folksamling. Ord som ”Snyggt!” och ”Bra!” hörs och vi går närmare för att undersöka vad som sker. Det är två av de anställda smederna på Wetterlingssom håller i en aktivitet där besökarna på egen hand får smida sin egen järnkrok. Jag ser hur flera personer värmer järnet i elden under coachning,och elden i ugnen är så varm såatt den är blå. Järnets optimala temperatur vid smide är ca 1200 C°, och det är så järnet blir så där gulrött berättar de för besökarna som nyfiket står och tittar på. Vi står kvar och tittar en stund och man blir glad i själen när man hör glädjeropen, ser kramarna och alla de high fives som görs med handflator som färgats svarta av kolet. Folk blir glada när de står med sin färdiga krok i handen som de också får ta med sig hem, och det här tänkte jag, är bilden av skaparglädje. Julia presenterar mig för smederna och förklarar förenklat att jag kommer från ”Bergslagssatsningen, - en klubb för alla coola besöksmål i Bergslagen”.

Vi fortsätter vår promenad runt om i lokalen och kommer fram till stationen där man för kvällen har omslipning och omskaftning av gamla yxor som besökarna får lämna in. Jag pratar med personalen som berättar att det än så länge varit en ganska lugn kväll, och jag tar det som ett tecken på att de gör så pass högkvalitativa yxor så att omslipning och omskaftning knappast är något som måste göras ofta.

- Våra yxor håller ett helt liv och ibland längre, det beror helt på vad man använder dem till och hur man sköter om dem,berättar Julia.

Denna kväll gästas även Wetterlings av ett gäng hantverkare, några som visar hur man gör olika timmerknutar när man bygger t.ex. hus, och några som täljer slevar m.m. Hantverk är trendigt, vilket man märker både på hantverkarna och besökarnas intresse. Julia pratar lite med två unga killar som står och täljer slevar, skedar m.m. och när de tre börjar diskutera olika trämaterial och dess hållfasthet tappar de mig direkt, det här är äkta hantverkare som kan sin sak.

Innan jag åker hem kan jag inte låta bli att ställa mig i kö och göra min egen krok, det såg ju så kul ut! Jag värmer och mjukar upp järnet i den heta elden, bankar hårt på det med en tung hammare, värmer, bankar igen. Smederna är hjälpsamma, de visar, illustrerar och peppar mig och jag inser snabbt att det inte är bara att arbeta som smed. Svettpärlor bildas i min panna när jag till sist kyler av stålet och min krok är klar. Nöjd lämnar jag Wetterlings för den här gången, en erfarenhet rikare.

*Bushcraft handlar om självförsöljande uteliv, där man till stora delar kan klara sig av det naturen har att ge. Bushcraft inkluderar färdigheter såsom elduppgörning, jakt, fiske, hantering av kniv, yxa och såg sams tillverka sin egen utrustning av naturliga material. Bushcraft har blivit en populär term för vildmarkskunskaper i USA, Kanada, Storbritannien m.fl. och på senare år har begreppet blivit populärt även i Sverige.


Text och foto: Alma Hanser